paperhearts

ibland känns det verkligen som att man jobbar ihjäl sig.
jag har jobbat två riktigt sega och utdragna kvällar och har 3 kvällar kvar innan jag är ledig.
dom här 3 jag har framför mig känns som en evighet.

igår gick tiden überlångsamt och både jag och vakten var jävligt rastlösa så vi hade lite galgkrig och sen galgknäckartävling, jag var kass, kan inte knäcka en trägalge utan att stödja nånstans emot medan han bara tog en ände i varsen hand och sen sa det pang och där flög galg-delar överallt. det var bara att ducka.
sen kom almir med godis och jag sprang mellan garderoben och receptionen för att hämta klubbor.
vettigt jobb man har.

idag och imorgon jobbar jag inte ensam iaf och det är rätt mycket bättre att stå där två stycken.
vi har förresten höjd åldersgräns, 20 år numera istället för 18, så JÄVLA skönt.
men jag får nog träna mig på att kolla folks leg för när inte vakterna är där hänger det på oss och det känns rätt dumt för ibland är personerna ett par år äldre än mig och det känns lite jobbigt, jag har verkligen ingen koll på hur gamla folk ser ut att vara, kan kolla leg på en som är 25 och inte på 17-åringar.
tur jag har 3 vakter uppe hos mig på fredagar och lördagar så jag slipper.

störigast med det här är att iom att jag jobbar natt måste jag sova ut på morgonen, är oftast inte uppe före 12, sen börjar jag halv 4 igen, och måste köra hemifrån kl 3. hinner knappt mer än att duscha och fixa mig innan jag ska dit igen.
inte konstigt att mitt sociala liv är påväg långt bort från mig.

det är bara att sätta igång.