paperhearts

"Men det är den Thåström som på de två senaste skivorna vågat blotta sig, som vill göra upp med sitt förflutna, som berör mest även i kväll.

Han har på sina håll skällts för att vara självupptagen i de numren, men jag älskar verkligen det nakna modet i bekännande och ibland rent ångerfulla sånger som "Kort biografi med litet testamente" och "Långtbort". Just för att det kommer från någon som Thåström.

"Fanfanfan" lyckas han rentav göra ännu lite mer vemodig än vanligt.

Den blir rent majestätisk."

"Denne artist må ha varit mer glödgad och intensiv. Han må ha plockat ihop ännu mer kittlande låtlistor.

Men den dynamik som finns i det här bandet, den här blandningen av hårt och hudlöst, har han aldrig riktigt hittat till tidigare.

Den är väldigt väl värd att uppleva i sommar."


En fråga:
Är Joachim Thåström kung, eller är Joachim Thåström kung!?
Fan vad jag velat vara där! Bull att ingen ville följa med mig, eller kanske inte ens tog mig på allvar när jag sa att "vi måste dit, alla dom bra männen spelar där!".
bara att hålla tummarna att dom lyckas samla ihop eliten nån annanstans som inte ligger lika långt bort som borlänge nästa gång kanske.




(en annan klar kung är ju mj, men det är så många som spytt ut "r.i.p michael jackson" på bl.a. facebook som är helt överbelamrat så det känns nästan löjligt.
jag tycker det är fruktansvärt, för han har ändå varit med hela ens barndom, själv var jag fetebesatt när jag var liten, var så kär i honom att jag höll på att dö emellanåt. det pirrade i magen på mig och jag drömde om honom flera nätter i rad (vilket är helt sjukt egentligen, dessutom med tanke på att jag var typ 5 år).
har suttit och knarkat inspelade dokumentärer och spelade skivor på repeat tills jag var 16 år ungefär. jag och evelina satt och youtubade "earth song" till förbannelse i hennes rum hemma på söderkulla.
anyway, han var en artist utan dess like och det ska han ha all cred för.)



tycker alltid det är så hemskt när folk dör, hade så mycket dödsångest som liten så jag kunde inte sova om nätterna, utan låg bara och grät för jag tänkte att "om jag somnar så vaknar jag kanske aldrig mer".
tankarna på "kommer aldrig mer tillbaka" ger mig sjuk ångest fortfarande, vem det än handlar om, varesig det är en katt eller ens mormor.

så, den djupa delen i mig är klar.

jag är lite gladare nu även om jag är megaförkyld och inte kan se, höra eller andas som en normal människa.
fick nämligen första säsongen av "en fyra för tre" i brevlådan idag. har tre säsonger till att vänta på måndag.
nostalgi så det skriker om det.

nu - en mugg te med honung och citron och två ipren sen är det nog nattinatti.