skadeglädjen är den bästa. alltid.

bästa dagen på jobb igår. JUSTICE HAS BEEN MADE.

vet inte om jag berättat om tjejen som kom in typ förra veckan och hade blivit av med sin lila halsduk från spanien och skällde ut mig efter noter för att den inte hängde med hennes jacka.
hon kom dit igår och bad om ursäkt, hallelujah-choir i mitt huvud där, kände mig rätt nöjd.
jag hade stängningen den dagen när hon tappade bort den, och när alla jackorna var hämtade fanns det fortfarande ingen lila sjal kvar, men den fanns tydligen där nere i hallen, så då har hon antagligen tappat den där nere och glömt det, så den ursäkten satt fint.

nästa var i slutet, det kom upp ett sällskap på fyra stycken som skulle betala sina jackor när dom skulle gå för dom hade inte pengar ute när dom kom, och jag hade klargjort att dom kunde ta ut pengar i vår reception och betala senare.
ändå kom dom upp utan pengar och visste inte vad dom skulle göra, och var dessutom fruktansvärt otrevliga.
så jag skickade ner en, efter att ha förklarat typ hur ett uttag går till (IGEN, så mycket lyssnar folk ja) och han gick ner och hade varit sjukt otrevlig mot min chef också, kom upp och droppar en kommentar om att jag iaf inte skulle förvänta mig någon dricks.
tack jag klarar mig utan dina pengar faktiskt.
anyway, dom ryckte åt sig sina jackor, sen gick dom och 5 min senare kommer det in en kille med två bankkort som någon tappat utanför och guess what, JO, det är den här mannen som stått och grälat hur länge som helst!
kände skadeglädjen i hela kroppen och gick ner och lämnade korten till lena och så får vi hoppas att han kommer in idag och är lite trevligare, kanske tillochmed ber om ursäkt.


lotta kom hit imorse och jag fick sy om hennes klänning lite sådär snabbt och hastigt, sen körde hon iväg igen, jag gick in och det tog väl en halv minut innan hon ringde helt hysterisk och skrek åt mig att snabba mig ut för hon var tvungen att visa en sak, så jag sprang ut och kastade mig in i hennes bil och så kör hon för att visa en liten kille - 8-9 år MAX iklädd typ svarta kläder med massa nitar, kolsvart hår som stod rätt upp, typ han bill i det där jävla bandet, har glömt vad det heter, men det tyska. så vi körde förbi honom och vänder oss om för att se hans ansikte och då är han helt jävla svartsminkad i hela ansiktet.
lite skrattattack för han såg helt fruktansvärd ut, och sen tänkte jag bara att om min son hade velat se ut sådär hade han fått en fet smäll och utegångsförbud tills han växte ifrån det. helt klart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0