ovaken

kan inte minnas hur länge sen jag var uppe innan klockan 9 på morgonen.
klockan ringde halv och jag trodde jag skulle dö för jag hade såklart inte avsatt så lång snooze-tid.
masade mig upp, och nu, nästan en timme senare är jag fortfarande helt död.
vilka problem jag haft att sminka mig bara för att mina ögon inte alls vill vara öppna.
jisses, får hoppas att man kan sitta och vänta ut timmarna på jobb lite.
veronica kommer dit mellan 13-19 och sen kommer nog pavel vid 19-20 så jag slipper iaf sitta själv.
ska nog överleva denna dagen med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0