paperhearts

söndagkväll och jag sitter och är på grubblarhumör.
det är min tur att börja tänka och fundera nu.
jag har skjutit saker ifrån mig på senaste tiden bara för att slippa må dåligt, bara accepterat och tyckt att allt var okej bara för att slippa bli tyst och tvär.

sjukt hur det kan vända på bara några minuter också.
efter andra avenyn satt jag och kim och babblade och det är sällan jag skrattar så konstant som med henne.
faktiskt, men jag vet inte, man har väl olika saker gemensamt med olika kompisar.
jag uppskattar dom stunderna kim iaf, även om det mest är babbel om massa meningslöst skit, men kan det rädda ens kväll så är det lika mycket värt ändå.

sen vände det.
jag borde snart gå och lägga mig för att inte grubbla sönder allting till småbitar.
det är inte analysera denna gången iaf, det är bara grubbel och funderingar fram och tillbaka.

ska träffa sandra på tisdag och prata av mig. det behövs emellanåt.
bästa med det är att vi åker nånstans sen kan vi sitta där i timmar och bara prata prata prata.

jag har ju liksom gjort detta innan. många gånger. alldeles för många.
man ger och ger av sig själv med man känner inte riktigt att man får något tillbaka.
och tänker jag tillbaka på när jag gjort det tidigare undrar jag faktiskt såhär i efterhand om det verkligen var värt att ge bort hela sig själv och sätta sig själv efter alla andra. man ska inte vara sitt eget andrahandsval.

jag vill mest ha tillbaka allt som en gång var vanligt.
men jag vet inte vad som är som vanligt längre.
det är liksom nya rutiner som ska läggas upp och som det ser ut nu har jag ingen grund att lägga rutiner på.
jag gillar det inte. så mycket lättare det är att gå i skolan, man får allt serverat och behöver inte anstränga sig speciellt mycket för att klara sig igenom. visst, det har sina dryga tider det med, men man får samtidigt så mycket gratis.
tyvärr ser man inte det förrän efteråt, och jag skulle aldrig för mitt liv gå tillbaka till universitetsholmen och plugga igen. no fucking way säger jag bara.
det som var det var, och det var verkligen värt det, men jag vill inte ha det tillbaka. det klarar jag mig fint utan.

det är rätt mycket man klarar sig utan.
man får väl såna insikter ibland antar jag.

/madi