mer.
det kanske är höstdepression!
jag har typ aldrig känt av det innan, har haft andra depressioner, typ "jag-går-i-tvåan-på-uh-depressionen" eller liknande, men någon direkt höstdepression har jag inte varit med om.
det tycks bara vara så att i en viss period lyckas alla människor tappa dubbelt så många hjärnceller som möjligt och kan av någon märklig anledning inte tänka ordentligt.
och tro mig, jag ser mig inte som guds gåva till mänskligheten, även om det ibland verkar så.
(dock fick jag senast igår, vid upprepade gånger höra att jag är väldigt förnuftig ;))
det är bara det att jag för tillfället tycker om mig själv rätt mycket mer än jag tycker om alla andra nu.
och okej, det gäller väl inte ALLA andra, men en stor det iaf.
en annan sak som diskuterades igår var att jag har en liten ilsken, aggresiv, på-väg-att-explodera-gubbe som sitter nånstans djupt inne i mig. idag är han lite närmre ytan än vanligt, men är mer lite sorgsen och uppgiven än ovanstående förklaringar.
jag har typ aldrig känt av det innan, har haft andra depressioner, typ "jag-går-i-tvåan-på-uh-depressionen" eller liknande, men någon direkt höstdepression har jag inte varit med om.
det tycks bara vara så att i en viss period lyckas alla människor tappa dubbelt så många hjärnceller som möjligt och kan av någon märklig anledning inte tänka ordentligt.
och tro mig, jag ser mig inte som guds gåva till mänskligheten, även om det ibland verkar så.
(dock fick jag senast igår, vid upprepade gånger höra att jag är väldigt förnuftig ;))
det är bara det att jag för tillfället tycker om mig själv rätt mycket mer än jag tycker om alla andra nu.
och okej, det gäller väl inte ALLA andra, men en stor det iaf.
en annan sak som diskuterades igår var att jag har en liten ilsken, aggresiv, på-väg-att-explodera-gubbe som sitter nånstans djupt inne i mig. idag är han lite närmre ytan än vanligt, men är mer lite sorgsen och uppgiven än ovanstående förklaringar.
Kommentarer
Trackback
