paperhearts

fyfan vilken kväll.
jag blir så arg och ledsen.

jag är så trött på att hela tiden ställa upp för personer, lita på dom och ge dom nya chanser som dom gång på gång sumpar.
i största delen av mitt liv har jag satt andra personer framför mig själv, gått upp mitt i natten för att lugna en gråtande röst på andra sidan luren, förlåtit folk när dom svikit mig, sagt att det är lugnt, jag klarar mig.
men snart orkar jag fan inte mer.
det är väl inte meningen att man ska sluta lita på folk? för visst kan man väl lita på varandra, tro på vad dom säger när dom sitter och lovar en med blicken fäst rakt in i ögonen, man tycker man borde se när dom ljuger, men nej, för sen går det ett par dagar eller så och så gör dom allt dom lovade att dom inte skulle göra.

jag är så trött på det, jag vill inte ge ut mig själv så längre om jag hela tiden ska bli puttad tillbaka och bli, vad ska man säga, hittar inte rätt ord, men när ska alla löften bli sanna och hållas?
varför ska jag ställa upp för andra och vara mitt eget andrahandsval nästan när folk sitter och ljuger mig rätt upp i ansiktet, vad hindrar mig från att ljuga?
jag kan iofs inte ljuga, det är rätt skönt att veta, för när jag försökt mig på att ljuga har jag själv hört hur patetiskt och lame det låter, så det är inte lönt för jag blir genomskådad direkt.
ibland önskar jag att jag också hade kunnat sitta och fetljuga folk upp i fejjan tillbaka bara för att dom skulle få känna hur det känns att lita på folk och sen fatta att allt dom sagt var osanning.

just nu vill jag bara slå någon, eller typ sova i ett år. sova mig bort ifrån allt det här, jag orkar inte.
varför ska allt hända på en och samma gång?

känner mig överemo.