paperhearts

som ni kanske förstod i förra inlägget har jag ägnat större delen av dagen till att gå runt i nån sorts dimma med alla möjliga hemska och skrämmande scenarior på näthinnan.
det är nämligen såhär att min lilla älskade fina snäcka tuva blev inlagd på sjukhus för ett par dagar sen och ingen visste vad som var fel på henne, och idag visste dom fortfarande inte, men skulle öppna henne och operera ändå. (låter cp jag vet, fatta att jag var nojig..)
jag, överdramatiserande som man är, såg jag framför mig hur denna lilla 2½ år gamla kroppen sövdes ner och dom skar i magen och upptäckte njursjukdomar som på min bror eller kronisk tarmsjukdom som min moster.

satt själv hemma i flera timmar utan att kunna göra nåt, väldigt hemsk och tom känsla. fick reda på sen att det var blindtarmen det var fel på och att den varit sprängfylld med var, och om den hade spruckit hade hela bukhålan blivit inflammerad och då är det typ dödligt. anyway så fick dom ut blindtarmen och nu är allt på rätt köl igen.
lättnadskänslan.

åkte ut till stallet och nimf sen, stressade som en idiot där för att komma hem i tid till en ovanligt bråkig och vrång bror. lånade pias bil senare och åkte ut till kädarp för att kolla cornelias träning, vilket fortsatte med att jag spenderade flera timmar därute och var inte hemma förrän halv 9-9.

kom hem och bakade chokladbullar som jag sen vräkåt så nu mår jag helt illa. stupid me, gör alltid så bara för att jag är sockersugen, trycker i mig på tvären sen får jag ligga i soffan tills matsmältningen gjort sitt för jag blir spyfärdig av att resa mig :P det är ju som bulimi, vräkätandet, förutom att jag inte går och spyr efteråt ^^ otroligt att jag inte är tjockare än vad jag är egentligen.

ska jobba imorgon så måste snart gå och lägga mig.
pluspoäng till mami som skjutsar mig till jobb imorgon!