paperhearts

idag vaknade jag av att jag hade magknip. allt det här student-tänkandet tar kål på mig.
var på marinas student igår och när jag såg anton hoppa ut och vara helt snygg i kostym kom tårarna direkt. sen kom dom en efter en som man kände. jävligt jobbigt faktiskt.

imorgon är det min tur.
det sista kim sa innan vi skiljdes åt igår var "ja.. då ses vi på studenten" och jag bara NEEEJ!
kan inte fatta att alla kommer till casinot imorgon i kostym och vita klänningar, bara den synen ger mig gåshud.

idag ska jag till skolan och tömma skåpet, äta en sista gång i matsalen och handla en sista mentos av amne.
igår när jag kom till cafeterian frågade hon "är det sista gången nu?" och återigen bara utropade jag NEEEJ! och blev helt lissen.
jag klarar inte av att det är sista gången med allt, aldrig mer är främmande ord för mig. påminner mig om den sjuka dödsångesten jag hade när jag var liten ^^
men tänk alla dom man ser varenda dag, dom man kommer träffa kommer man träffa så mycket mer sällan, och andra kommer man inte träffa alls, vissa flyttar bort härifrån, långt bort, så dom lär man inte se röken av.

usch nej, jobbigt det här.
nu ska jag gå och göra mig klar och fara till uh för sista skoldagen in mah life.

/madi