paperhearts

jag har fallit in i nån slags trans.
gör inte så mycket om dagarna, likgiltigheten bor i alla väggarna här.
vi flyttar om typ en vecka eller så men jag har inte packat mer än en halv låda med lite småsaker.
sist jag skulle packa fick jag tag i en låda med saker som jag inte hade ork att hitta just då.

pluggar på, olikt mig, jag vet inte vad eller när det hände, men jag har fått för mig (någonstans inombords omedvetet har det krupit fram i mig) att jag måste plugga. måste ha bra betyg och göra bra ifrån mig på proven.
innan sket jag i vilket om det gick åt helvete.
men det går till en viss gräns sen fattar man att man måste ta sig upp igen.
och det har jag gjort. jag dör om jag inte får mvg i religion och svenska.
jag ska klara kemin på första försöket och allt det där. jag ska.

känns som att jag söker nya utmaningar hela tiden.
och det får låta själviskt och cp men alla saker tidigare har varit så lätta.
jag har satt ett mål (vi räknar bort mitt resultat i matte c här) och sen har jag klarat det utan större anstränging.
jag har klarat mig rätt bra på att glida fram på en räkmacka genom livet fram tills nu.

nu vill jag ha större utmaningar, söker saker jag inte kan få.
det är iaf värt ett försök och kanske klarar man det.


egentligen vill jag åka bort nånstans långt borta och söka utmaningar där.
jag är så trött på allting här.
alla rutiner, man vet hur alla är utan och innantill, hur olika folk reagerar på olika saker.
jag vill förvånas, skratta åt hysteriska saker. det finns inte så mycket sånt här.

allt är så anpassat. eller jag är så anpassad.
alla har sin roll som man lever för att det bara är så. ingen orkar göra revolution.

jag har färgat håret och gjort bebisclips till mina vantar. det är var revolution jag har orkat med.
nu ska jag sova innan jag trillar ihopa.


/mowgli